Fiskekrok på fiskespö

Bottentrålning är en relativt vanlig fiskemetod. Det många inte vet är att metoden ofta förstör hela havsbottnen eftersom att den blir platt och inte är vidare intressant för livet i havet. Fiskemetoden ger också väldigt stora bifångster och det är som så att många djur sätter livet till helt i onödan. Denna bifångst har nämligen inget ekonomiskt värde alls, men var i havet har de stor betydelse för ekosystemets fungerande. Detta gäller särskilt de långsamväxande djuren som inte återhämtar sig snabbt. När man trålar rivs det också upp olika sediment som sätter igen djurens andningsvägar. Detta föregår också under lång tid efter det att trålen gått förbi området. Denna fiskemetod tar mycket bränsle. En kort fiskesträcka tar mer bränsle än flyg Stockholm Kalmar, vilket är lite skrämmande.

Fiskekrok på fiskespö

När man ser till det marina livet lever de flesta organismerna nära eller på bottnen i havet. Det är inte så konstigt att det största hotet mot livet där är just bottentrålning som fångar in allt. Det finns över 100 marina arter i Sverige som har rödlistats i Artdatabanken och alla dessa hotas av trålningen. Där det tidigare har funnits skogar av olika havsväxter, svampar, räkor och mycket annat finns idag bara snabbväxande växter samt olika asätare som sjöborrar och liknande. Havsbottnen har plattats till genom trålningen och man kan närmast likna dem vid kalhyggen. Antalet fisk-, djur-, och växtarter har mer än halverats under de senaste 70 åren. Trots detta är det många som vill fortsätta med trålning. enligt yrkesfiskare skulle räkorna försvinna från butikshyllorna om trålningen inte får äga rum längre. Det finns dock sätt att göra trålningen mer djurvänlig. Man kan till exempel tråla med ett visst maxdjup, använda nät som anpassas till vissa arter samt tråla under en kortare tid. Då sparar man både miljö och fisk i vattnet.

Bifångst från trålning