Det är mycket diskussioner om miljön just nu. Trots att situationen inte är helt hopplös, åtminstone inte om vi ska tro FN:s senaste klimatrapport, är folk rädda och det med all rätt. Jorden är ju vårt hem och borde tas hand om till varje pris. Utan den är det kört, kort sagt. I en avlägsen framtid kanske vi kan skicka upp ett stort rymdskepp i rymden som någon slags ark, men än så länge är det bara en fantasi.
Under tiden får vi göra vad vi kan här. Vi vill ju att världen ska må bra i stort och på samma sätt vill vi ju också att den ska må bra i det lilla och i våra hem, i båda våra hem, så att säga. Ett sätt att uppnå detta i det lilla är kanske att renovera eller att göra ett stambyte med hjälp av ett företag såsom Stambytesgruppen. Bra stammar gör alla glada. Man kan också inreda med en massa prunkande växter, som utöver att göra det mysigt därhemma också kan fungera som en påminnelse om hur viktig naturen är och hur nära vi faktiskt är den, även om vi lever våra liv i storstadsmiljö.
I det stora kan vi se till att politiker kommer till makten som har en vettig inställning till miljöfrågor och som kämpar för att främja dem. Om vi kör bil kan vi gå över till elbil, så länge vi ser till att elen faktiskt kommer från fossilfria energikällor, såsom vindkraft eller vattenkraft. Vi kan också flyga mindre, åtminstone tills även flygplanen blivit eldrivna, och semestra i vårt närområde. Även våra matvanor kan ses över då exempelvis nötkreatur avger mycket metangas, vilket bidrar till växthuseffekten. Vi kan skänka pengar till organisationer som verkar för en bättre miljö. Om vi vill vara extrema kan vi ha färre eller inga barn alls, då viss forskning visar att överbefolkning är ett av de största hoten mot miljön.
Hur vi än gör är det viktigt att hålla en god och hoppfull ton. Om tonen är alltför negativ hela tiden blir resultatet att många ger upp istället för att fortsätta kämpa. I längden kommer detta att vara skadligt både för miljön och för mänskligheten. Ingen vill leva i en värld där det enda man möter är molokna invånare som går och väntar på världens undergång. Nej, då är det bättre att läsa böcker som Hans Roslings “Factfullness” och FN:s klimatrapport. Då kan vi lysa av hopp och tillsammans gå mot en bättre och mer miljövänlig framtid. Det vore något det, inte sant? Det går, om vi bara vill. Undergången eller vad vi nu ska kalla den är kanske längre bort än vi tror och kanske rentav bara en mardröm som aldrig kommer att realiseras.